Välkommen våren

Vi välkomnar en ny vecka med massa ny energi. Vi ställer inte om klockan förrän om två veckor, men vi verkar fått våren på besök tidigare. Trots förra veckans bakslag med 1dm snö som var borta inom 2 dygn. Vi visste att det skulle komma en gång eller t.o.m. ett par gånger till kanske om vi har otur. Men nu gläds vi åt att solen och värmen är här. Underbart!

Igår var vi ute på en lång familjepromenad i strålande sol och avslutade sen med lunch och fika på balkongen. Även Hampus fick sova ute med hjälp av ett par stolar och ligginsatsen löste vi det :) 

Vi gick ut till Näsudden och spanade fina hus och fin utsikt. Dit ska vi flytta om vi skulle bo kvar här i Åmål. Haha! Skämt och sido. Men jag skulle inte säga nej till den sjö utsikten ut över Vänern. Underbar! 

Vi pratade mycket framtid och vad vi känner och tänker. Verkligheten kommer ikapp och inte alltid så det känns toppen. Jag börjar inse att jag faktiskt känner mig ensam den tiden inte P är hemma hos oss. Närheten till vänner och släkt skulle betyda mycket. Vi blickar framåt och hoppas att alla bitar faller på plats för oss! Vi vill hitta HEM!

Så solen och prat stunden gjorde oss gott och jag inser verkligen vilken underbar sambo och pappa till mitt barn jag har. Vad skulle jag göra utan dig! Du är min bästa vän ❤ Älskar dig!

Det verkar som vår glada och pigga Hampus börjar komma tillbaka! Älskade lilla vän ❤

Medan han sover gott inne i sängen ska jag ta en kaffe kopp med mig ut på balkongen i solen!

Tankar

Jag känner mig ensam och liten trots att det finns så många runt oss. Förmodligen är det dessa hormoner som förstorar upp allt för mig. Men just nu känns allt hopplöst. 

Jag är ledsen för att det ska behöva krångla och bli en så stor grej utav hela denna historien, jag är ledsen för att jag inte har någon energi, jag är ledsen för att min pappa verkligen lägger ner hela sin själ och tid i att hjälpa oss och jag är ledsen för att jag vet hur mycket vi behöver detta just nu. 

Allt detta med för att jag känner mig tom och övergiven trots att jag innerst inne vet att vi absolut inte är ensamma. Jag är nu så tacksam för att vi bor i Sverige igen och har närheten till nära och kära. Jag kan ringa precis när jag vill även om det bara är för att få lätta på hjärtat lite eller bara höra en röst som jag kan få öppna mig för och släppa ut alla tårar som jag just nu inte kan hålla tillbaka. 

I vanliga fall hade jag blivit mer förbannad av hela den här situationen. Även ledsen men tårarna hade dröjt innan de kom trots att jag är en känslig person som inte är rädd för att visa det. 

En tung dag

Ja fy nu mår jag verkligen inget vidare. Jag kände redan igår att det börja klia lite oroväckande i halsen. Och idag är det värre och jag nyser hela tiden samtidigt som jag allt eftersom får mer och mer ont i kroppen. Ska jag behöva bli sjuk nu. Jag vill inte! Jag hade ju många roliga planer.

På detta så är det fortfarande bråk med denna människa som vi inte kan bli av med. Eller av med han har vi rättare sagt blivit men han vägrar att svara oss nu och några pengar får vi inte. Allt detta resulterar i en mycket sliten och ledsen Fröken. Är jag känslig annars är det inget mot vad jag är nu. Jag har verkligen ingen ork kvar snart. Han slukar all min energi!

Idag har min älskade pappa lagt ner hela sin själ i att hjälpa mig/oss med att få ihop ett krav brev vilket verkligen inte är lätt. Men nu är det på posten och jag hoppas att det kommer kunna sluta där. Bara tanken på att behöva ta allt vidare till en rätts sak gör mig trött och ledsen. 

Även pappa har i två dagar försökt att få tag på denna människan men helt utan resultat. Jag kan inte förstå hur man är funtad när man som vuxen människa beter sig på detta sätt. 

Allt slit med detta resulterar självklart i att jag ligger utslagen i soffan med ett värkande huvud, hals, näsa och kropp. Och jag får inte stressa upp mig nu med tanke på att jag verkar vara en tjej som lätt får dessa sammandragningar och allt detta påverkar ju självklart det ännu mer. Så nu är det soffläge med en tidning och tv tittande som gäller för mig. 

Vi är så tacksamma för alla som finns runt oss och stöttar oss nu. Livet är verkligen inte alltid en dans på rosor. Allt går, och med lite hjälpa ska vi ta oss igenom detta med. 

Snabba besked och ryck

Det går fort i svängarna här. Tidigare idag fick vi ett besked som vände upp och ner på de  kommande dagarna snabbt. P fick ett jobb och ska börja i mitten på nästa vecka. Vilket betyder att vi måste flytta denna helg istället för nästa. Skönt att få det överstökat men inte alla som flytt packar och flyttar på tre dagar. Men som vi slitit idag, nu ekar det i våra skåp och imorgon blir vi klarar. Visst det ser ut som ett bombnedslag med lådor och sopsäckar överallt. Men på lördag kommer min pappa och vår vän Jonny med två stora kärror och vi kör allt på en gång. Det känns skönt och vi kommer bli Sverige bor igen redan i helgen. 

Äntligen kan jag lämna detta boende bakom oss och jag ser fram emot att få boa in oss i Åmål i höst. Och det känns riktigt bra inte bara för att det löst sig nu. Utan att jag känner mig trygg i vårt val och jag tror på oss. Jag vet att jag kommer både känna mig ensam och sliten framöver men jag tror att vi kommer klara detta och hade jag haft en helt annan magkänsla hade jag vart rädd men det är jag inte nu! Jag vet att våra nära och kära stöttar oss och jag är så glad för det! 

Vi ska nu ladda och varva ner med lite film inför ett par intensiva dagar. Vill lova att den lilla i magen kickar på massor nu när jag sätt mig ner. Misstänker att h*n känner på sig stress och slit men som sagt det blir bra och det är härligt att känna dessa sparkar och bök :) 

Resan hittills med Lilla Hjärtat ♥

Ja allting började morgonen den 17 maj. Bara av ren rutin ville jag att vi skulle testa innan vår Thailands resa skulle starta. Ren magkänsla! Som vanligt så gick jag in och väntade mig detta vanliga minuset. Tidigt var det och ögonen stod i kors på mig. Kiss kiss och innan jag ens hann lägga ifrån mig stickan så var det TVÅ streck!!! Det är inte sant var min första tanke. Kastade en ny blick på det innan jag slängde mig ut med stora TIGER tårar och slängde testet i handen på Mr som ny vaken och frågan de kollade på mig :) Han visste ju vad jag skulle göra. Men jag stortjöt och skakade på samma gång :) Men varför gråter du säger Mr och ler lägger armarna om mig. Det vet jag självklart inte, men en blandning av chock och lycka :) 

Ja ni förstår det var 17maj i Norge och jag stod där med miljoner frågor. Vi skulle ju flyga till Thailand imorgon och resa till Stockholm samma dag. Med ett leende på våra läppar gick vi för att möta upp Mellisa och Emil och kolla 17 maj tåget. Vilken underbar dag!

Vi åkte iväg och med en konstig känsla o kroppen så skulle vi på våran efterlängtade resa till Thailand samtidigt som en av livets bästa resor startade för oss :) Hela resan gick bra och inte en känning. Orolig att det kanske inte något där dessa tankar levde en riktigt rövare med mig. Jag märkte ju inget!

Väl hemma igen efter nästan 4v så hade vi bestämt att vi måste berätta för våra föräldrar då ingen av oss ville säga denna nyhet över telefon. Vid ett senare tillfälle, bara för att man ska vänta. Helgen gick och spända var vi för att berätta för den första svärmor. Det fick vänta och den/de allra första som fick höra var min bästa vän Frida :) Självklart trodde jag att hon skulle syna mig direkt men inte förän jag beställde en Cola förstod hon vad vi äntligen gick igenom och jag åter igen brast ut i stora tårar :) 

Morgonen där på skulle äntligen blivande farmor´n få beskedet och senare på dagen morfar´n. Farfar ringde vi då det inte kändes passande på en mack eftervägen på väg hem :) Och blivande mormor fick höra veckan efter då hon kom på besök i samma veva som vi äntligen skulle få träffa barnmorskan. Vi räknade då att vi var 10veckor gångna. Och på besöket fick vi äran att höra hjärtljuden på vårt Lilla Hjärta. Jag kunde börja pusta ut lite. Det kanske är sant ändå. Mr har aldrig tvekat :)

Vilka minnen det är för livet bara att nerviga inte veta hur man ska säga det :) Trots att det var tidigt så kändes det bra att nu vet vår familj. 

Veckorna rullade på och under hela tiden har jag inte haft en enda känning det är nästan pinsamt att säga att jag mått så bra tycker jag. När så många som mår så fruktansvärt illa mm så har jag levet precis som vanligt. Jo visst jag har vart extra trött och äter på ett helt annat sätt. Men inget annat. 

För ca två veckor sedan så fick vi vår första ultraljudstid. Lite väl tidigt tyckte vi, jag hade väntat mig en månad till. Vi var ju trots allt bara 13 veckor fullt gångna som vi räknat och även BM. Men det visade sig att vår barnmorska hade haft mycket i huvudet och skrivit helt fel så de hade skyndat sig att få in en tid för oss. Nu tror jag ändå att det fanns en mening. Det visade sig att vi var längre gången än vad vi trodde 16+3 alltså i vecka 17. Det skiljde 3 veckor! Nu kunde jag förstå varför jag kände mig lite extra små tjock och svullen :) 

Vi ska tillbaka om ca en vecka på det riktiga rutinultraljudet  och kommer då få ett mer fast datum. 

Men vilken berg och dalbana det har vart i känslor och hormoner och mer kommer det säkert att bli :) Det blev ett långt inlägg men det är skönt att få skriva av sig lite plus att vi har att kolla tillbaka på. Plus att nära och kära kan följa oss där hemma i våra tankar och funderingar.

Det kommer helt klart bli massa mer bebis prat i bloggen framöver. Då jag behöver skriva av mig och inte tjata hål i skallen på Mr hela tiden hihi :) Och detta är vårt nya liv♥ Det finns ju så mycket tankar och funderingar. Kan säga att det var välbehövligt för oss att komma till Sverige i helgen, min mun gick konstant! Här hemma har vi bara varandra och ibland är det så skönt att ventilera med någon annan som har gjort detta förut eller som går igenom det nu :)  

Vi lever i en lycko bubbla för tillfället ♥

En sten föll

Ja nu föll en sten från hjärtat! Ett beslut och en chansning men man måste våga chansa ibland för att komma någonstans. Nu är det bara att börja leta och söka. Ja lite gåtor här ifrån men så känner jag mig nu lite halv och gåtfull samtidigt som jag känner mig väldigt lättad och glad. Men man klarar allt bara man känner kärleken och tron ♥

Tankar och känslor

Ibland kommer det bara över mig tårar rinner och jag känner mig ensam. Och så klart alltid när jag är själv. 

Jag har sagt det förut och jag visste att det skulle kunna bli så efter en flytt. Men man känner sig så delad. Samtidigt som jag är så glad att vi vågade flytta och jag ångrar det inte en sekund så kan jag inte skymma undan att det ibland blir jobbigt och jag vill ha våra nära och kära nära oss. Jag vet att det blir bättre och jag känner mig stark och stolt  över vad vi gjort! Men något jag har lärt mig är att inte hålla det jobbiga inne utan släppa ut det och låta allt komma. Det är lov att vara lite nere och ledsen ibland ändå. 

Och trots att dessa känslor kommer över mig så tvekar jag inte ang tankar om kommande säsong. Blir vi kvar i Norge en säsong till så känns det helt okej. Men skulle vi vilja mot Sverige igen så är inte det en omöjlighet. Allt hänger på hur det löser sig med hockey först och främst sedan boende och jobb. En flytt kommer det att bli men vart är svårt att säga i dag. 

Skönt att få skriva av sig lite och ni där hemma bli inte oroliga. Jag behöver bara lätta på hjärtat och ventilera lite med mig själv ibland. 

vecka 14

God morgon måndag och tråkig vecka. Vart finns orken och energin?? Jag misstänker att mitt dåliga humör ligger i att jag egentligen inte vet hur min vecka ser ut och det gör mig väldigt frustrerad... 

Helgen har vart bra men den har gått väldigt fort. Igår följde jag med grabbarna på Try-out. De hade bara en intern match så det tyckte jag var lockade en tråkig söndag. Plus att jag fick möjligheten att utforska Norge lite samtidigt. Jag tog mig en promenad på 1,5timme i ett grå regnigt Hønefoss. Man vet ju faktiskt inte, kanske det skulle bli vår nya hem ort nästa säsong. Även om jag själv har höga förhoppningar om annat håll så gör det inget att kolla sig runt. Men jag måste erkänna att jag hoppade högt av glädje när Mr kläckte kommentaren att han heller skulle vilja flytta till något större. Och så log han mot mig. :) Hallå fattar ni?? Så har det aldrig låtit tidigare!! :) Så vem vet vad som väntar här näst.... Lite fjärilar i magen erkänner jag att det finns. Men som sagt allt ska klaffa och känns bra. Och någon framtid på Gjøvik vet vi att det inte finns även om vi trivs så finns det inte så mycket att hämta.  

Med alla dessa tankar så blir det ganska rörigt där uppe. Man behöver ibland prata av sig med någon som förstår en och kommer med klocka idéer. Även om vi alltid har varandra Mr och jag, och kan prata om allt och bolla idéer med varandra så är det alltid bra med en utifrån. En vän, släkting eller bekant. Som kommer med kanske andra bra tips och idéer. 

Jag har en vän som alltid förstår mig och henne saknar jag väldigt mycket nu. Vad det än är så har hon rätt svar på något vis. Jag har endel tankar som ligger och gnager och då är hon den som förstår mig väldigt bra. 

En unge i minuten

Jag gråter. Fast vad hade jag egentligen väntat mig jag vet att jag alltid blir så rörd av att kolla på förlossningsprogram. Och jag har alltid vart väldigt  fascinerad utav förlossningen, tänk dig vad kvinnor går igenom. Vilken känsla det måste vara ! Jag har faktiskt alltid längtat efter att en gång få uppleva det. Vet att det låter jätte konstigt i visas öron. Men det har väl egentligen med hela grejen att göra. Från graviditet till att bebis kommit till världen. På vilket sätt det nu än kan sluta. 

Till saken hör väl också att jag är en väldigt barnkär person och har alltid sett mig själv en dag som mamma. Hoppas att den dagen kommer när rätt tid är kommen. Man kan aldrig ta något förgivet!

Jag kan varmt rekommendera detta program för er som missat. Det är repris på söndag och för er som vill kolla på webbben (www.tv4.se/play) så ligger det kvar i 8 dagar från den dag det visats.

Nej nu får det bli förmiddagskaffe i solen! Kram på er

Veckorna springer iväg. Januari för mig är en ganska tung månad, februari går väldigt fort då händer allt. Den 6:e alltså igår fyllde Bästa Frida år, tyvärr kunde jag inte vara på plats men till helgen är hon den som kommer få mesta delens utav min tid. Sedan kommer 14:e, alla hjätans dag, en vanlig, men ändå speciell dag, en extra mysig dag bara ♥ Sist men inte minst så kommer 22:a, älskligens födelsedag :) När mars sen kommer så känns det som om våren är på ingång. Blickar framåt....

Ett SMS

från en av mina allra bästa vänner!

Vi har väntat och hoppas på just detta sms

och vi är SÅ glada för er skull.

Kankse vi kommer efter er någon gång :)

Bra känsla

Jeg vet egentligen inte om det beror på att det är fredag eller om jag bara är den där härliga känslan. Vad det än beror på så känns det väldigt bra. Vi närmar oss slutet på denna "helvetes" vecka. Ja lite så har känslan varit. Jag har känt mig lite ensam med tanke på att jag bara haft kvälls vakter denna vecka och vi gått om varandra varja dag. Nu är det bara två kvällar/dagar kvar och nästa blir bättre :) Bäst jag går och avslutar denna dag så jag får komma hem och krypa upp i hans trygga armar.

God morgon kära ni. Här försöker jag sparka igång dagen men det går tugnt idag. försökt med både kaffe promenad med Lilleman i snövädret och minst 9 timmars sömn. Jag behöver verkligen mina 8-9 timars sömn annars blir jag inte människa. Men nu spelar det ingen roll hur mycket jag sover, ät trött jämt! Jag har kommit in i denna tröttperioden igen brukar ha en sådan här period per år men nu vet jag inte tror närmare bestämt det uppkommit ett fler tal gånger detta år. Det är jobbigt känner mig jätte tråkig. Men jag försöker göra mitt bästa :)
Försöker tänka tillbaka på mitt nyårslöfte, jag har inte berättat om det för er. Jag brukar inte ha nyårslöften men i år kände jag att det kanske kunde vara bra. Det är ialla fall; Jag ska tänka mer på mig själv. Alltså inte bara köra på  utan stanna upp och lyssna på min kropp och mig själv. Självklart lyssna på er runt om kring med jag menar inget annat :) Men jag har en förmåga att bara köra på och på och på. Vilket sedan gärna resulterar i att jag faller ihop.  Och detta vill jag nu undvika för min skull och framförallt mina nära och kära. På vägen hoppas vi att fler pusselbitar faller på sin plats. 

Ledsen i ögat

Det är egentligen inte så farligt som det ser ut. Bara jag som är väldigt känslig. Efter att äntlige fått fram lite kvällsmat och rumpan damp ner i soffan igen så fastnade jag framför en amerikansk sjukhus serie på 3:an. Ingen jag sett förut. Men jag fastnade precis som ja brukar kunna göra.

Det handla dels om en tjej och de hittar tillslut vad felet på henne var, vilket visar att hon har äggstockscancer. Flickan  serien ska föreställa vara i 25 årsåldern allts alldeles för ung. Och som jag är stor tjuter jag här för mig själv i enamheten. Lilleman kommer och lägger huvudet i knät på mig för att trösta som han brukar.

Jag vet att det är en serie och påhittat. Men jag kom och tänka på en blogg jag hamnade på av en slump för ett tag sedan. Där fick man följa en tjej och hennes kamp mot cancer som satt just i de delarna och den tjejen var inte äldre. Alltså något år äldre än mig. Det gör ont i mig när jag tänker på det. Man fick förlja henne och kampen genom operation och sjukhusbesök och att gå igenom tankarna till att inte kunna få bilda sin familj genom att bära sitt eget barn mm. Ingen ska behöva bli drabbad utav denna hemska sjukdom men framför allt inte en såpass ung, som har hela livet framför sig.

Jag gjorde inget annat än gråt när jag läste så var tvungen att sluta och nu kan jag inte hitta bloggen igen. Kankse har hon slutat , kan inte komma på vad den hette.

Kom ihåg det vi ska inte klaga

utan vi ska njuta i nuet

man vet aldrig vad som kommer hända i livet ♥

Massa krammar till er

M å n d a g

God morgon!

Jag startar veckan med frukost i soffan och levande ljus. Hösten har sina ljusa stunder. Har betalat in en tråkig parkeringsbot nu på morgonen så nu kan jag detta med betala över till utländskbank med bra att kunna tills vi får ordning på våra norska bank kort mm.

Gårdagen var minst sagt fullspäckad men på ett bra sätt. Vi var ju som sagt och kollade på tre lägenheter. Varav en vi valde bort direkt men de andra två var helt okej. Alltid saker man vill ha bättre men vi får int vara för petiga helt enkelt, vi kommer ju inte bo där livet ut precis. Så för en tid så kommer vi säkert kunna trivas. Så jag sitter här med en liten klump i magen och ska ringa upp den ena ägaren och säga att vi tar den. Känns konstigt att ha två helt plötsligt från ingn alls. Men ingen är gladare än vi.

Mja Mr är lite si sådär, han är orolig att det är dyrt. Men jag försökar förklara för han att om vi ska ha något som är gångavstånd dit vi vill och ändå vara en hyfsad fin lägenhet kommer vi inte mycket billigare. Då måste vi hamna utanför Gjøvik och då blir det bensin och buss kostnader eller tom en bil till. Så då får det vara någon tusenlapp mer tyvärr. Vi får se det positiva nu slipper vi köpa alla dyra vitvaror och lite annat som ingick.

Det ser ut som om vi kommer ha ett eget boende lagomt tills den mysiga tiden. Med alla mysiga ljus och lite julsaker :) Vet inte om jag vågar säga det igen, men jag tror att det kan bli en riktigt bra vecka. Vi behöver verkligen lite medgång med oss nu.

Jag hoppas det kan bli en mer positiv blogg framöver. Det har vart lite för många tråkiga och negativa inlägg nu på slutet. Även om det är tanken med bloggen att den sak vara ett bolllank med mig själv och er. Få lite feedbak från er och samtidigt som ni där hemma kan följa oss lite borta i grannlandet.

Finns det bara kärlek i hemmet och tillsammans så kan allt bli bra :) Kärleken övervinner allat. Heter det så fint och det tror jag starkt på.

Kärlek till er md mina vänner ♥

Varför ska det gå emot oss...

Det känns som om vi letar efter en knappnål i en myrstack just nu. Helt hopplöst med andra ord.

Det är på tiden att det börjar vända snart. Som ni kankse förtår så har vi inte fått några glädjande besked. Ibland kan man undra hur endel människor är funtade rent ut sagt. Vuxna människor! Så svårt kan det inte vara att säga ifrån eller att det kommit något i vägen. Istället för att bara låta det gå och gå och istället säga nya datum. Nej nu orkar vi inte ens hoppas längre.

Nu väntar sängen och massa kramar med Mr. Har både ont i huvudet och ögonen nu!

God natt på er kära ni!

Kram Fröken E

En mysig lördag eftermiddag

Jaa det var precis vad jag hade igår med finaste Erica och hennes Kärlek Ivar. Så kul att äntligen få träffa han och nu förstår jag varför hon är så glad och lycklig igen. Hon har hittat en fin norsk kille som är lika  glad,spontan och sprallig som hon är :) De verkar passa jätte bra och det lyser kärlek. Som det värmer i hjärtat att se sina vänner glad och lyckliga.

Vi var ute och åt lite god mat på en pub sen hem igen och tog kaffe med glas. Plus en massa prat och skratt så klart. Nästa gång så hoppas vi på att P kan följa med vilket han hade önskat men kan ju inte hoppa matcher för det. Så nästa gång planerar vi in en träff när han är ledig :) Och vi gjorde upp att de skulle komma hit en helg i januari då det är match mot Kongsvinger vilket Ivar gärna ville så då han har några gamla kompisar där. Så då passar ju det jätte bra :) Tack för allt vännen!

Man uppskattar ju verkligen att kunna åka och träffa sina vänner så även om det bara är över ett par få timmar. Nu saknar jag bara att få träffa Bästa Frida.

Det kryper på en vad man saknar dessa spontana kaffe träffar och framförallt allt prat och  feedback vi får av varandra. Det är nackdele med att inte befina sig på sama plats. Jag vet att hon alltid finns där för mig och hon vet att jag finns där för henne. Men idag är en sådan dag som jag saknar henne enormt. Hpaas vi kan ses snart vännen!

Bästa F med hennes Kärlek.

Inne i värmen igen

Nu vill jag lova att det är en trött Fröken E som landat i soffan men på ett härligt sätt :)
Man blir sliten efter massa nya intryck så vad kommer jag inte vara efter denna vecka när jag är det redan idag ;) Fast det gör mig inget! :)För att landa lite i tankarna följde jag med Mr upp till Fjellhallen för att sedan ta mig en promenad genom Gjøvik och lära känna staden (byn) lite bättre.
Ska jag snart börja göra lite tacos tills Mr kommer hem, det blir sent idag men jag väntar gärna än att behöva äta själv.

Kram kära ni  ♥

En lång söndag väntar....

6 dagar, 20 mil bort...

Det kommer vara min livs längsta vecka har jag konstaterat...

Helt sjukt hur man kan sakna någon så mycket och framförallt hur man blir. Precis som ett litet barn känner jag mig. Kom på mig själv hur det fall en tår ned för kinden och plötsligt satt jag här och gråt som ett litet barn. Behöver jag ens säga att jag saknar Mr....

Uppdatering från onsdag.

Sista dagen P är hemma det känns lite konstigt,(ja han knakse kommer hem över helgen det vet vi inte än) Vi fick ta vara på den tiden som var vilket var en timmes lnch för min del, så det tillbingades på thai restaurangen :) Innan det var dax att pussas hejdå, jag visste att jag skulle se han en snabbis efter matchen på kvällen inna han tog bilen upp mot Gjøvik.
Min nya sambo Frida (ialla fall veckan ut ;) ) och jag tog bilen över gränsen för att kolla Mr's första match, ingen höjdar start men vi får vara glada att siffrorna inte blev värre!
Väl hemma fick det bli McDonals-drive in då klockan blivit mycket innan vi kröp med båda två i sängen och pratade som förr i tiden då det skulle övernattas hos varandra var och varannan helg :)

Jag måste erkänna att det kändes väldigt konstigt och inte ha Mr hemma utan veta att det kanske är en hel vecka tills vi får sova tillsammans med varandra igen. Vi har ju inte vart ifrån varandra särskillt mycket på 5år. Vi gör ju nästan allt tillsammans.
Jag säger det igen, det kommer gå bra. ( För att övertala mig själv ;) ) Det är bra att sakna ibland :)

Bäst jag återgår till jobbet nu!