Vecka 29

Barnet

Nu börjar det verkligen likna en riktig liten bebis.Pojkar väger oftast lite mer än flickor. Barnet växer och frodas. Nu är det ungefär lika lång som en skollinjal, men olika barn är olika långa redan nu. Barnet har antagligen fortfarande inte lagt sig till rätta utan ligger iblan med huvudet nedåt och ibland med huvudet uppåt eller åt sidan.

Vikt ca 1400 gram.

Mamman

Barnet och magen fortsätter att växa och den kan kännas som om dina inre organ trängs undan. Fostrets sparkas kan ses utanpå magen. Att känna mycket sparkar är helt normalt. en del känner mindre än andra. Från livmodern ner mot ljumsken går det så kallade livmoderband. När livmodern växer och livmoderbanden tänjs ut kan du känna en smärta som strålar ut i ljumsken och blygläppara. efter förlossningen drar banden ihop sig och besvären går över.

Kankse känner du förvärkar? ett bra sätt att slappna av och dämpa dem är att lägga dig i ett varmt bad. När du slappnar av avtar värkarna. 

(källa vardguiden.se)

_______________________________________________________________________

Egna tankar

Oj vad tiden springer iväg. Jag ska erkänna att jag börjar nästan känna mig lite stressad över att vi ska hinna med allt. Alla små saker som ska vara på plats.Nu är det mindre än 3 månader kvar tills detta mirakel är beräknat att anlända. Egentligen är jag ganska spontan men jag vill ha ordning och reda runt mig och nu vill jag ha allt på plats snart så vi bara kan mysa resten utav tiden. 

Annars rullar livet på och jag mår jätte bra. Det är livat där inne varje dag och nu börjar det verkligen kännas att man är gravid. Orken är inte dålig och det känns verkligen som om magsäcken och lungorna trycks upp. Och ändå tycker jag att magen sitter ganska långt ner och pekar rakt ut än vad den växer uppåt. 

Någon spark har även lyckats träffa mina rev ben. Men allt är precis som det ska :) 

Jag ska inte ljuga med att det är lite jobbigt med dessa fogarna men jag vill heller inte klaga. Jag vill bara så mycket mer än kroppen orkar, och som ni kanske redan förstått så tar det min natt sömn när jag hållit igång lite extra och gått mycket. Och ank-gången blir mer och mer min vardag. 

Jag kan fortfarande bli sittandes med tårar fallande nedför kinderna av glädje att vi får gå igenom detta tillsammans, vårt lilla hjärta växer verkligen i min mage. Något vi har skapat tillsammans. Kärlek!