Snorpappaer och tårar

Ärligt nu rinner tårarna igen. Hur kan man vara så känslig? 

Denna helg blir inte som jag hoppats på. Istället för att tillbringa den med hon som få mig att må så bra så ska jag göra allt för att bli frisk och få tillbaka lite energi.

Jag är fortsatt helt bombtät i hela kroppen. Denna förkylning vill verkligen inte ge med sig. 

Igår eftermiddag/kväll kom min mamma och syster på sjukbesök och vi gick rakt över gatan då de var hungriga och min mage hade inte fått speciellt mycket mat under dagen så jag kände faktiskt för lite mat. Vi blev bjudna på club sandwich av mamma och jag orkade få i mig nästan allt. Men när de vände hem igen sen så var det som o någon slog ner mig. Kroppen sa nej och orken var verkligen noll! 

Till min förtvivlan så är jag fortfarande lika orkeslös idag. Jag trodde verkligen att de skulle ge med sig såpass att jag skulle orka sätta mig i bilen men det går inte nu. Det är inte värt att förstöra hela helgen. 

Jag måste inse att kroppen inte fungerar på samma sätt som tidigare. Det tar lite längre tid och lilla miraklet i magen tar mer energi än man tror. 

Jag får helt enkelt ha några tråkiga dagar till framför mig och ladda med ny energi. Så ska jag så fort jag kan sätta mig i bilen och åka mot huvudstaden och till den vännen som ger mig massa energi och glädje. Jag behöver det! 

Till en annan sak så såg jag till min glädje när jag gick in på banken för att kolla eventuella överföringar. Så har vi i alla fall fått tillbaka en del av våra pengar nu från denna hemska människa som ställt till massa för oss. Bara tanken på han gör mig arg och ledsen, hur kan man bete sig på detta vis. Och framför allt ljuga och förvränga saker hela tiden. Men nu ska vi försöka lägga det åt sidan även om det är tråkigt att behövt förlorat massa på det som vi trodde vi skulle få tillbaka. 

Lite glädje och roligt i detta deppiga inlägg är att lilla Gustav har gått och blivit en hel vecka. Jag blir glad av att kolla på dessa bilder. Ett nytt litet liv och vi längtar tills vi får träffa denna lilla kille och stora favoriten (Arvid). Två killar som betyder mycket för både Farbror och "Faster".

Något som vi har svårt att förstå är att snart sitter vi där med vårt egna lilla mirakel som just nu ligger och buffar och växer till sig i min mage. Det känns overkligt!