Just nu är lilla älsklingen på väg ut ur sidan på magen tror jag, nästan bak i ryggen :) Det är en livad liten krabbat för tillfället. Och jag älskar det! Alla dessa sparkar, buffar och rörelser jag dagligen får uppleva. Att få uppleva denna fantastiska resa vi går igenom nu är magiskt. Att jag stund vis inte kan gå riktigt eller ta mig upp ur säng och soffa med en känsla av att gå i sönder väger upp allt. Det gör mig inget att känna den smärta, det är ett liv som växer där inne och så länge allt står bra till där så kan jag gå igenom detta. Och jag säger inte allt detta för att klaga och tycka synd om mig själv, det är det sista jag gör.
Vi längtar efter dig lilla hjärtat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar