Sjukstuga

Jag lever men det är knappt. Det är i alla fall så det känts sista dygnet. På vägen hem från Sverige hade jag min livs värsta bilresa. Jag åkte på värdens mag- o spy sjuka, det flög på mig efter halva vägen drygt. Svimfärdig och skakig tog jag mig äntligen hem och in till säng och toa.
Jag som hade längtat så efter att få komma hem och mysa och pussas med Mr. Men han fick inte komma i närheten utav mig då jag absolut inte ville att han skulle få samma skit. Sov hela dagen igår och tog mig upp till soffan under kvällen. Men man känner att det bara snurrar i skallen på en. Inte konstigt med tanke på det lilla man orkar peta i sig. Det bara växer i munnen på mig. 

Danzou killen, han har följt mig varje skakiga steg jag tar och legat bredvid mig. Och inte ett ljud om att han vill ut, så på något underligt sätt så är det som om han förstår och vill skydda mig. Nu däremot känner jag att orken börjar ta slut igen.