Vem är jag? Många vet redan vilken jag är men för er som inte vet kommer en presentation :)
Fröken E är en 21år gamal tjej som är uppväxt i en liten stad i de värmländska skogarna tillsammans med min syster pappa och mamma. Vi flyttade till en liten ort ett par år när jag var 4-6år men flyttade sedan tillbaka till staden där vi kom ifån och sedan var resten utav uppväxten där.
När jag var 16år flyttade jag hemmifrån för att läsa på frisörgymnasit i Karlskoga. Vistelsen där blev inte längre än ett år då jag flyttade hem igen, eller hem flyttade jag aldrig egentligen då jag alltid var hos min stora kärlek :) Som vid det laget var ett ganska färskt förhållande, ett halv år ungefär. Jag fick börja i Karlstad på gymnasiet där istället. Skönt att komma hem till nära o kära igen. Ganska tufft att flytta helt själv som jag gjorde i den åldern. Men jag är idag väldigt glad för det året och känner att jag växte som människa fort där och tack vare det så är jag den personen jag är i dag med fötterna på jorden.
När hösten kom och jag skulle börja andra året så skulle kärleken alltså Mr spela hockey på annan ort. Och det passade lika bra att pendla till skolan där ifrån som hemmifrån. Så då blev vi sambos på riktigt :) Två år tog det och under sommaren efter studenten gick flyttlasset hem igen då hockeyn och vännerna lockade.
Jag fortsatte dock att pendla mellan orterna då jag hade jobb som frisör kvar på orten. Orken höll en bit in på hösten. Jag har dock haft turen med mig och alltid blivit erbjuden frisör jobb så det har inte vart något problem vilket gör mig väldigt glad. Så jag jobbade som frisör även hemma.
Hemma blev vi bosatta tills nu i höst, alltså två år till innan flyttlasset gick igen men nu till grannlandet i väst :) Det också först p.g.a av att hockeyn lockade men även ett nytt steg i livet.
Detta steget har vart massa blandade känslor men mest positiva och vi är jätte glada att vi vågade ta steget nu. Vi kännr oss inte rädda för att i framtiden kankse prova mer. Självklart saknar vi vännerna och familj. Mr har alltid haft ganska långt till sin släkt och det har alltid funkat bra. Så vi vågade testa. Jag kände på mig att jag skulle klara detta jag med. Det är inte jordens ände vi flyttade till och nu finns det så mycket teknik.
Detta steget har vart massa blandade känslor men mest positiva och vi är jätte glada att vi vågade ta steget nu. Vi kännr oss inte rädda för att i framtiden kankse prova mer. Självklart saknar vi vännerna och familj. Mr har alltid haft ganska långt till sin släkt och det har alltid funkat bra. Så vi vågade testa. Jag kände på mig att jag skulle klara detta jag med. Det är inte jordens ände vi flyttade till och nu finns det så mycket teknik.
Nu låter jag jätte ego tycker jag och självklart saknar vi alla massor men med tiden tror jag detta kommer bli bra och vi kommer kunna träffas bara det blir en riktig vardag och man planerar in träfferna på ett helt annat sätt :)
Fröken E
Det blev en lång presentation :) Försökte göra den så kort och bra ändå.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar